Tjej-vansbro 2015
Nu har jag gjort det, första delen av tjej-klassikern. Äntligen!
Det var varmt och skönt, vattnet strax över 18 grader och en massa glada spända deltagare. Jag fixade startkitet dagen innan så allt var redo till den stora dagen.
Vi var på plats innan första startgruppen gav sig iväg. Jag var i nr 6. En halvtimme innan start bytte jag om, gick ner i ån för att få våtdräkten på plats ordentligt och fixade simglasen. Jag stod redo när gruppen innan gav sig iväg och ställde mig bland de främsta i mitt startfält. Det såg trångt ut i grupperna innan för dem som startade i mitten eller där efter så en tidig start var ett måste.
Vi värmde upp och jag fick upp pulsen innan start, det behövdes att få igång cirkulationen.
Klockan blev 11.50 och de släppte snöret, jag joggade fram till första och andra avläsningen och därefter sprang jag ut och kastade mig i vattnet.
Tanken var att simma ett lugnt tempo i början och spurta vid 400 kvar men när jag väl kom i vattnet i första startled tänkte jag bara på att satsa. Det är nu det gäller!
Vi var fem-sex stycken i första ledet som drog iväg. Det gick bra och jag kunde crawla hela loppet. Jag hittade en tjej att simma bakom för att få lite draghjälp.
Vid 500 m var jag trött men jag hade ju bara halva kvar så det var bara att ge järnet. När 400 m återstod började jag simma förbi deltagare i startgruppen innan. Först då blev det lite kryssande men de flesta låg så fint på ett led utmed bryggan att omsimningarna gick smidigt.
Även här hittade jag en i min startgrupp att lägga mig bakom en stund. Det var skönt med lite vila innan slutspurten.
När det var 100 meter kvar körde jag på. Nu var det sista krafterna som gällde. Jag simmade förbi en hel del i gruppen innan, de som kanske satsade på att klara det istället för tid.
Fem meter kvar ligger en tjej framför, jag känner hur jag simmar för allt i världen förbi och kastar min hand på tidtagningen. Vilken underbar känsla att vara i mål!
Jag doppade mig och steg upp. Kände tröttheten och lyckan. Jag fick hjälp med att knäppa upp våtdräkten och så blev det såklart medalj. Vilken lycka! Vilken prestation! Inte visste jag att jag hade en sådan kraft i mig.
21 minuter och 40 sekunder tog det.
1 000 meter motströms.
Vilken underbar dag!
Det var varmt och skönt, vattnet strax över 18 grader och en massa glada spända deltagare. Jag fixade startkitet dagen innan så allt var redo till den stora dagen.
Vi var på plats innan första startgruppen gav sig iväg. Jag var i nr 6. En halvtimme innan start bytte jag om, gick ner i ån för att få våtdräkten på plats ordentligt och fixade simglasen. Jag stod redo när gruppen innan gav sig iväg och ställde mig bland de främsta i mitt startfält. Det såg trångt ut i grupperna innan för dem som startade i mitten eller där efter så en tidig start var ett måste.
Vi värmde upp och jag fick upp pulsen innan start, det behövdes att få igång cirkulationen.
Klockan blev 11.50 och de släppte snöret, jag joggade fram till första och andra avläsningen och därefter sprang jag ut och kastade mig i vattnet.
Tanken var att simma ett lugnt tempo i början och spurta vid 400 kvar men när jag väl kom i vattnet i första startled tänkte jag bara på att satsa. Det är nu det gäller!
Vi var fem-sex stycken i första ledet som drog iväg. Det gick bra och jag kunde crawla hela loppet. Jag hittade en tjej att simma bakom för att få lite draghjälp.
Vid 500 m var jag trött men jag hade ju bara halva kvar så det var bara att ge järnet. När 400 m återstod började jag simma förbi deltagare i startgruppen innan. Först då blev det lite kryssande men de flesta låg så fint på ett led utmed bryggan att omsimningarna gick smidigt.
Även här hittade jag en i min startgrupp att lägga mig bakom en stund. Det var skönt med lite vila innan slutspurten.
När det var 100 meter kvar körde jag på. Nu var det sista krafterna som gällde. Jag simmade förbi en hel del i gruppen innan, de som kanske satsade på att klara det istället för tid.
Fem meter kvar ligger en tjej framför, jag känner hur jag simmar för allt i världen förbi och kastar min hand på tidtagningen. Vilken underbar känsla att vara i mål!
Jag doppade mig och steg upp. Kände tröttheten och lyckan. Jag fick hjälp med att knäppa upp våtdräkten och så blev det såklart medalj. Vilken lycka! Vilken prestation! Inte visste jag att jag hade en sådan kraft i mig.
21 minuter och 40 sekunder tog det.
1 000 meter motströms.
Vilken underbar dag!
Kommentarer
Skicka en kommentar