minklassiker

Efter att jag kört en tävling så behöver jag alltid vila några dagar. Trots att det är härligt med träning så är det också härligt med några dagars vila att se fram emot. Det brukar inte ta så många dagar innan kroppen säger ifrån att det är dags att träna igen. Denna gången blev jag riktigt trött i vaderna och kände lite värk i höften under loppet. Nu har träningsvärken släppt så jag gav mig ut på en liten runda för att känna efter. Det blev 6 km och det känns hyggligt med tanke på att jag sprang 4 kuperade mil i lördags.

Igår var det dags. Jag var så nervös dagarna innan. Magen knöt sig när någon nämnde ordet "imorgon" eller när jag såg bilder från loppet och förberedelser. Jag la till Lidingöloppet på insta för att få motivation men jag blev bara mer orolig. Jag började dagen med en lugn frukost med havregrynsgröt, gjorde mig redo och tog t-banan på min resa mot start. Vi gick direkt till starten för att vara på plats i god tid. Det var ändrat i år med startfållorna och det fungerade smidigt. 13.30 gick starten. Första 15 var lättare att springa men psykiskt jobbigt. Efter dessa km var det närmare mål och det kändes genast mycket bättre. Jag stannade på alla vätskestationer. Jag hade världens bästa hejarklack på flera ställen som gav mig extra energi. Efter 24 km var det tungt. Jag hade ont i höfterna och vaderna var trötta, men jag var ju nästan framme! På ren vilja gick det. Jag gick i tre backar och samlade energi. De är branta och det var skönt att vila sig lite. När målr...

Tanken var att inte köra något långpass såhär veckan innan loppet men så får det bli. Jag har inte tränat så mycket som jag hoppats på så jag funderar på hur det kommer gå. Oron blev värre när startbeviset damp ner i brevlådan. Jag har sprungit 23 km som längst. Det blev Har blivit några långpass. Mina normalpass/kortplass är nu 8-9 km. Jag ska tänka positivt! Men jag har mina tvivel. Eftersom jag inte kan träna mig till bättre form till loppet så får jag träna psykiskt istället. Heja mig!