Lidingö tjejlopp klarat
Ja, då var del två avklarad. Vi körde upp på fredagen, jag, sambon och vår äldsta dotter. Lill-tjejen fick vara hemma och mysa med farmor.
På lördagen sprang sambon lidingöloppet. Jag är riktigt imponerad av honom!
På söndagen sprang jag och dottern knatteloppet, 1.7 km för barn upp till 6 år. Hon sprang hela vägen och jag är så stolt! Sedan var det min tur att ge mig iväg på mitt lopp.
Jag körde samma taktik som Vansbro, starta tidigt och komma med de första som springer på och kommer ifrån den stora klungan. Allt för att slippa gå i backar pga kö. Första biten är ganska smal men det funkade bra att springa på. Det blev inte så trångt som jag väntat mig.
Jag kände mig förberedd på hur loppet var upplagt, jag visste var kontrollerna var och när Aborrbacken samt Karins backe skulle komma. Det hjälpte en hel del.
Det kändes bra under loppet men det kändes som att jag inte sprang så snabbt som jag gjort under träningen. Jag kände mig nöjd ändå eftersom det var ett härligt lopp i fin miljö på bra underlag.
Vid 700 m kvar ropade en åskådare att det var fyra min kvar till timmen. Fyra? Så sakta som det kändes borde det ha varit menat till någon som startat i gruppen efter. Det var inte till mig tänkte jag, men satsade ändå lite extra eftersom jag hade krafter kvar.
På målrakan letade jag efter sambon och dottern i publiken. Jag såg dem, vinkade glatt och vände blicken mot mål och klockan. 59 min och 20 sek var det så jag körde en superspurt och kom in på 59 min, 36 sek! Supernöjd!
Idag har jag lite träningsvärk och soffan är underbar!
På lördagen sprang sambon lidingöloppet. Jag är riktigt imponerad av honom!
På söndagen sprang jag och dottern knatteloppet, 1.7 km för barn upp till 6 år. Hon sprang hela vägen och jag är så stolt! Sedan var det min tur att ge mig iväg på mitt lopp.
Jag körde samma taktik som Vansbro, starta tidigt och komma med de första som springer på och kommer ifrån den stora klungan. Allt för att slippa gå i backar pga kö. Första biten är ganska smal men det funkade bra att springa på. Det blev inte så trångt som jag väntat mig.
Jag kände mig förberedd på hur loppet var upplagt, jag visste var kontrollerna var och när Aborrbacken samt Karins backe skulle komma. Det hjälpte en hel del.
Det kändes bra under loppet men det kändes som att jag inte sprang så snabbt som jag gjort under träningen. Jag kände mig nöjd ändå eftersom det var ett härligt lopp i fin miljö på bra underlag.
Vid 700 m kvar ropade en åskådare att det var fyra min kvar till timmen. Fyra? Så sakta som det kändes borde det ha varit menat till någon som startat i gruppen efter. Det var inte till mig tänkte jag, men satsade ändå lite extra eftersom jag hade krafter kvar.
På målrakan letade jag efter sambon och dottern i publiken. Jag såg dem, vinkade glatt och vände blicken mot mål och klockan. 59 min och 20 sek var det så jag körde en superspurt och kom in på 59 min, 36 sek! Supernöjd!
Idag har jag lite träningsvärk och soffan är underbar!
Kommentarer
Skicka en kommentar